Mindre fin litteratur, eller om vådan av att skriva om mord och hundar…

Igår, längst bak i DN, skriver Bengt Ohlsson om ett besök i en “fin” bokhandel.
Jag citerar:
“H hade gått in och frågat efter hundböcker, och den gråmelerade gentlemannen som hade satts på att ta hand om dagens skörd av profilkunder hejdade sig där han tofflade runt till tonerna av John Coltrane. Han gav H en road blick och pekade i en obestämd riktning, och när hon frågade efter en hundbok av Åsa Nilsonne blev vår Coltranestuffande hjälte ännu mer road och sa, med en liten puff ur näsan:
– Jaså, har hon skrivit en sån?”

Ja, det har jag, och jag skäms inte för det och inte för boken. Den handlar ju egentligen om att vara mindful i sina relationer. Den bokhandlare som inte ser något värde i det får stå ut med att kunderna köper boken via Adlibris eller Bokus i stället…

5 svar på ”Mindre fin litteratur, eller om vådan av att skriva om mord och hundar…”

  1. Finns det verkligen “fin” och “inte fin” litteratur? Jag tycker det är hur “fint som helst” att männislor överhuvudtaget läser! En förutsättning för att skaffa kunskap…fin eller inte fin…och utvecklas som människa. I övrigt har jag inte riktigt förstått nån gång vad som är “fint” och “inte fint” 🙂

  2. Längtar efter att vi alla skall förstå värdet av att fördjupa
    våra liv tillsammans genom att öka vår lyhördhet för varandra,
    mentalisera våra inre tillstånd, bli medvetet närvarande.
    Vara genuina och autentiska. Tänka om varandra.
    Träffade en person i veckan som åter gav mig lusten att läsa terapi.
    Vet att hon också förstod det här. Hoppas Du skriver mer om terapi.
    Tror vi skapar en bättre värld den vägen också.

  3. Din bok om Zelda är utmärkt bra! Boken gör att jag ser min hunds vakna blick på ett nytt sätt. Och hur hon kan göra mig mer uppmärksam på mitt eget liv.
    Det är en riktig hundbok med andra ord.

Lämna en kommentar