Läkartidningen och årets första informationsblad från SBU.

Plopp.
En gång i veckan ramlar den in genom brevlådan. Läkartidningen, LT, svenska läkarförbundets tidning. Den här veckan följde det med en bilaga, en uppdatering och översikt över vad SBU gjort sedan sist. SBU, eller statens beredning för medicinsk utvärdering, ska hjälpa yrkesverksamma och beslutsfattare att hålla sig uppdaterade så att vi kan ge bästa möjliga behandling till dem som behöver hjälp.
Den här veckan var unik, på sitt lilla sätt, för mig.

Under tiden då jag arbetade som mest var LT mest ett störningsmoment. Att läsa den, eller ögna igenom den, blev ytterligare ett måste i den långa raden, ett måste som jag visste att jag knappast skulle hinna ta itu med innan nästa uppfordrande tidning ploppade ner på hallgolvet.
Många nummer har gått från hallgolvet till ta-itu-med-snart högen, och därifrån till titta-igenom-innan-jag-slänger högen, och därifrån, fortfarande olästa, till pappersreturkassen.

Varje gång har det gjort litet ont.

Jag vill ju läsa tidningen, bör läsa den, men vad göra när tiden och orken inte räcker till? Den gnagande tanken att något måste vara fel när livet ser ut på detta sättet försvinner inte av att andra berättar att de har det likadant.

Nu har jag gått ner i arbetstid, och igår tog jag mig an tidningen och SBUs informationsblad utan tidspress och med glad förväntan.
Jag blev inte besviken.

Vad sägs till exempel om att hälften av alla nya behandlingar är sämre än de gamla? Varför tror vi så oreflekterat att nytt måste vara bättre när det bara är dyrare? Ett givet ämne för ett ST-seminarium. Detta finns att läsa redan på sid. 2 i SBU-bilagan. Vidare har SBU givit ut en rapport om patienters delaktighet i vården. Ytterligare ett ämne för ett AT/ST-seminarium.

Vidare till själva tidningen. Där var sista delen av en matnyttig artikelserie om forskning, något läkare ofta inta fått lära sig så mycket om under utbildningen, i motsats exempelvis till psykologer som brukar vara mycket starka på det metodologiska. Vidare en diskussion om patientdatalagen som många har problem att tolka, ett antal artiklar som jag hoppar över med gott samvetet eftersom de rör diagnoser jag inte kommer i kontakt med, och sedan, under kultur, en introduktion till Hans Huldt, intensivvårdläkare och konstnär. Gripande, mångbottnade bilder som får mig att fundera över hur mitt egna yrkeslig skulle gestalta sig i bild.

Så nu kommer den egentliga frågan. Hur har det kunnat bli så att många läkare idag arbetar så mycket att de inte hinner läsa LT, eller kanske orkar de bara inte med någon extra information? Hur har vi försatt oss i en situation där vi kan få ett utmärkt stöd av SBU, men där många inte kan eller orkar ta den utsträckta handen?

Om det ska bli så roligt att vara läkare som det kan vara så måste vi hinna tänka, reflektera, växa. Till det behövs ork, att vi inte är så utmattade att vi bara behöver vila.

Jag skulle vilja se en värld där en 35-årig ST-läkare med två små barn blir glad och förväntanfull av LTs plopp på hallmattan, och där hon eller han blir litet utvecklad, litet förädlad av läsningen.

5 svar på ”Läkartidningen och årets första informationsblad från SBU.”

  1. Så väl jag känner igen mig i det du beskriver! Det gäller inte bara LT, utan även det man dagligen träffar på i jobbet och känner att man borde hinna läsa på mer om. Ett ständigt gnagande dåligt samvete om att det finns mer kunskap att erövra, om jag bara hann/orkade. Det blir väldigt konstiga överväganden ibland. Vilka är viktigast: mina egna, friska barn eller de sjuka människor jag ska hjälpa på dagarna (och nätterna)?
    Jag brukar tänka att när jag blir gammal vill jag inte vara bitter och ångra de val och prioriteringar jag gjort i livet. Och hittills har jag inte träffat en enda äldre person som sagt att de ångrar att de spenderat för mycket tid med sina barn, men åtskilliga som ångrar att de jobbat för mycket och träffat barnen för lite.
    Så än så länge åker LT i soporna oläst, allt som oftast.

  2. Vore en utmärkt idé om det hanns med. Tid för fortbildning borde förstås ingå i arbetstiden. (Nu är ju oftast inte ens patientarbetet klart inom arbetstiden, så LT kommer långt ned på priolistan).

  3. Jag skulle vilja se en 25 årig läkare utan småban kasta sig över facklitteratur, artiklar, Läkartidningen och Dagens Medicin! Att både vilja/kunna ägna sig över 10 000 timmar åt det man vill vara bra på! eller hur? Konståkning, medicin eller segling samma grundsituation.

  4. Jag skulle vilja se en 25 årig läkare utan småbarn kasta sig över facklitteratur, artiklar, Läkartidningen och Dagens Medicin! Att både vilja/kunna ägna sig över 10 000 timmar åt det man vill vara bra på! eller hur? Konståkning, medicin eller segling samma grundsituation.

Lämna en kommentar