Det tar lång tid att bli professor, nästan ett helt liv, men nu har det skett! I torsdags blev jag professor i Medicinsk Psykologi! Detta är en osannolik utveckling eftersom jag har vandrat en karriärmässigt dubbelt dödskallemärkt väg och ägnat mig åt undervisning och psykoterapiforskning (för att inte tala om kriminalromanerna).
Det känns fortfarande som om detta hade hänt någon annan, inte mig, det tar nog några dagar innan det sjunker in…
4 svar på ”Att bli professor…”
Lämna en kommentar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.
Grattis!
Det förtjänade du för länge sedan!
Köp en pipa, en monokel och lär dig titta lurigt på läkarstudenter så är du komplett!
Hurra hurra hurra hurraaaaa!!!! Äntligen!!!! Jag trodde gubbarna skulle hålla på och raka katt i minst ett år till innan du äntligen fick ditt eget jobb! Jag är så himla glad för din skull, det här förtjänar du verkligen. Jättegrattis!! /liza m
Åhh!! Grattis grattis grattis!
Kram
Hej.
Stort grattis till din bedrift att bli professor!
Kul att kolla din blogg, jag har haft några olika men glömmer alltid lösenordet så jag kan aldrig uppdatera dem ;( . Det där med skyltar är skoj, jag hade en idé om att ta kort på alla sura lappar i trappuppgångar och svaren.
Min bok som jag visade på borderline.nu seminariet i oktober är klar, den finns tillgänglig på http://www.sockerdricka.nu/bokhandel
Man får scrolla till S, den heter Sänder på tusen kanaler. Om du känner någon som du tror kan ha ett intresse av att läsa den (DBT, borderline, depression och föräldraskap skulle jag kort sammanfatta att den handlar om) får du gärna tipsa om den.