Jag är psykiater och professor emeritus i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet i Stockholm.
Mitt senaste bokprojekt handlar om relationen mellan våra fysiska hjärnor och det vi brukar kalla vårt ”jag”.
Det verkar bli en trilogi som inleds med ”En passande död” (2013), fortsätter med H (2015) och som antagligen ska avslutas 2017 med en bok där alkohol har en central roll.
Jag har tidigare skrivit både fack- och skönlitteratur (se fliken ”Böcker”), bland annat fem kriminalromaner om polisen Monika Pedersens professionella utveckling. Jag har ibland fått frågan varför jag skriver om en polis i stället för en läkare. Dels är det för att det blir mer rimligt att en kriminalpolis ständigt får ta itu med nya fall, dels för att läkarens och polisens arbetssituationer har så många likheter att det kanske inte spelar någon större roll vilken jag skriver om, och till sist för att polisen är så viktig för samhället.
Olika samhällen har lagt uppgiften att se till så att människor inte exploaterar varandra i olika händer: prästens, klanens, den politiska makthavarens, eller, som i vårt fall i Sverige, i polisens. Jag tycker att en politiskt och religiöst oberoende polis är en lysande idé, och därmed blir den enskilda polisen av intresse.
De två senaste kriminalromanerna utspelar sig i Etiopien, där jag bodde mellan nio och femton års ålder, och som jag återvänder till så ofta jag kan. Där fick jag följa två kvinnliga poliser i deras arbete under två spännande dagar
Jag har tre vuxna söner och två små hundar.
I am a psychiatrist and senior professor of medical psychology at the Karolinska Institute, Stockholm, Sweden.
When my colleagues go sailing, or play golf, I write crime novels. P.D. James sometimes says that she enjoys the challenge of the genre, and I agree. Writing a good novel which is also a good crime novel is at least as enjoyable as sailing; at least as difficult as getting a golf ball to land where you want it to.
I have written 5 novels about the professional and personal development of a policewoman named Monika Pedersen. Why a policewoman? Because I believe that safety is a crucial aspect of any society. Who protects us against those that want to take advantage of us? There are a number of solutions: the clan, the political elite, the priests, or, as in for instance Sweden, the police. So the policeman or policewoman seem to me to be vital to our society, and thus interesting to write about.
My two latest books are set in Ethiopia, a country I lived in as a child (9-14), and that I return to as often as I can!
I have three grown sons and two small dogs.