Jill Bolte Taylor, hjärnforskare, drabbades av en hjärnblödning vid 37 års ålder. Stora delar av hennes vänstra hjärnhalva slogs ut – bland många andra den där vi kvinnor håller reda på våra mål, på vart vi är på väg och på hur vi ska ta oss dit (hos män sker detta i högerhemisfären). Hennes beskrivning av hur det var att som ambitiös kvinna bli befriad från sin vänsterhemisfär är fascinerande läsning.
Hon beskriver hur hennes liv förändrats nu sedan hon tillfrisknat, bland annat för att hon nu inser att hon kan välja att exempelvis hålla ilskan vid liv i ett gräl, eller att släppa den. Att hon kan välja vad hon vill uppmärksamma, och vad hon ska låta gå… Hon har lärt sig att uppleva nuet i hela dess komplexitet och skönhet vilket enligt henne sker i högra hemisfären.
Hon nämner inte ordet mindfulness, men beskriver precis det som mindfulness är för mig: fokus på nuet, och insikten om att vi skapar vår värld genom det vi uppmärksammar, och att vi kan välja vart vi vill styra vår uppmärksamhet!
Boken heter My Stroke of Insight: A Brain Scientist’s Personal Journey. Hodder & Stoughton, 2006, 2008.
Eller lyssna på henne här:
Det är inte så konstigt att Jill Bolte Taylor (inte Boyle) har hittat detta med uppmärksamheten på ”här-och nu”, och detta med att kunna medvetet välja att t ex släppa ilskan i ett gräl eller hålla liv i den. Hennes tillfrisknandeprocess stöttades av en erfaren gestaltterapeut vid namn Elsie Dublin, och det är just nyckelbegreppen inom gestaltterapin som det här illustrerar. Jag vill passa på att framhålla att detta med mindfulness inte är något ”nytt” utan något som tillämpats lång tid inom just gestaltterapin, både vid gruppterapi och individualterapi. Gestaltterapi har många rötter, bland annat också ett buddhistiskt inflytande. Mkt beklagligt att den inte är lika högt värderad här i Sverige som i många andra länder i Europa.
Hälsningar, Ingegerd Wahl
psykiater, dipl. gestaltterapeut
Till Michael! Tack för tipset – väldigt intressant och inspirerande!!
Jill med sin utslagna vänsterhemisfär gör en resa förbi ADHD på sin väg till nirvana.
Herregud, vi kallar det la di da-dagar (ladidagar), hon säger, Lala Land. Alla tidsangivelser delas i inte nu och nu. Vi är glömska barn för vilka världen hela tiden är alltför ny och förunderlig.
Hej, igen, var ju här och kommenterade för ett tag sen, sitter nu alldeles tagen av din, eller snarare Jill Bolte Taylors vittnesmål. Jag är en enkel fd anhörig till en strokepatient, känns som jag har samlat alla diagnoser som finns i min familj dessvärre, och det här var väldigt intressant.
Jag till hör den delen av befolkningen som måste övertygas, överbevisas, vilket kanske inte den här filmen gör men trots allt, jag får se och jag får höra och jag tar till mig. Tack så mycket för länken! Jag drar ju runt på en depressiv, epileptisk hjärna själv och söker alternativa vägar att försöka varva ner den ”kroppsdelen”, att slappna av, tänka mindre, känna mindre, vara mer kanske skulle kunna hjälpa mig att få må bättre än en evig kamp mot tabletter och anfall.
Mvh
litentanta/Efwa
En neurokirurg inledde en av sina föreläsningar genom att visa
filmen med Jill Bolte Taylor.
Har nu hennes bok i pocket. Jill Bolte Tayler gör en oerhörd insats som
hjärnforskare. Upplever också hennes berättelse om ¨nuet ¨som inspirerande, men framförallt berättelsen om återhämtningen. Studier o
erfarenheter av stroke patienter fördjupar våra insikter i psykologi på
ett fantastiskt sätt.
Se5 mysigt 🙂 visst e4r det udabrenrt att ha egen underhe5llning, ve5r stora tjej fick en gitarr i julklapp i fjol, se5 det har varit mycket ff6reste4llningar he4r med 🙂 kram