En mun och två öron… Litteraturdagarna i Mariehamn.

mariehamn.jpgDet brukar sägas att det faktum att vi har en mun och två öron betyder att vi ska lyssna dubbelt så mycket som vi talar. I Mariehamn förskjuts proportionerna rejält för författarna: tala i 30 minuter själv, lyssna i fyra timmar.


Fantastiskt! Ett underbart och oslagbart sätt att upptäcka kollegor vars böcker man inte läst än, att få styra upp sina fördomar (se föregående inlägg), och upptäcka oanade beröringspunker, som att Sven Eric Liedman kämpar med att lära sig arabiska (som jag kämpar med amarinjan).
Men, åter till ämnet: ni har kanske märkt att jag inte har läst någon bok på svenska sedan jag startade den här bloggen – jag har faktiskt aldrig riktigt kommit över mitt motstånd mot att läsa på svenska (trots att jag är en svensk författare som skriver på svenska).

Nu ska det kanske bli ändring. Vid 58 års ålder bestämmer jag mig för att ge språket en ny chans. Jag inser att de här intressanta, roliga, charmfulla författarna nås bäst genom just deras svenska språk. Att de ju varken är sämre människor eller sämre författare än de som skriver på andra språk. Att det är en förmån och en tillgång att kunna läsa svenska.
Puh!

Här är startfältet:

ej.jpeg“Frida och Frida” av Emma Juslin. Den börjar såhär:
Vår familj påminner lite om familjen von Trapp i Sound of Music. Ja, bortsett från att vi inte sjunger när något skiter sig. Vi bara skriker eller tiger.

.

kw.jpg“Vådan av att vara Skrake” av Kjell Westö. Den börjar såhär:
I går låg vinden på från sydost och i kvällningen gav mig havet en öring.
Dagen hade varit mulen och grå men de sista timmarna var himlen klar.

.

jn.jpg“Jag är leopardpojkens dotter” av Johanna Nilsson. Början lyder:
Helgeå, Kongofloden, Karlbergskanalen.
Tre vatten, tre tider, tre människor, samma släkt och värld.
Var ska jag börja?

.

la.jpg“Duck City” av Lena Andersson. Jag vet inte hur den börjar, har inte fått den än, men jag vet att jag (och den övriga publiken) skrattade så att vi höll på att falla av stolarna när Lena berättade om livet i militärmakten Duck City.

.

gudmundsson1153.jpgOch till slut “Beatlesmanifestet” av Einar Már Gudmundsson. Ytterligare en bok jag inte har än, den kommer, men Einar rev ner skrattsalvor som hade hedrat en ståuppkomiker när han lätt lakoniskt läste ur sina böcker.

.

.
Sammanfattningsvis en fantastiskt rolig och givande helg! Jag kan bara rekommendera alla bokintresserade att komma till Mariehamns litteraturdagar 2008 – kanonarrangemang!

Tack till alla på biblioteket som har tagit på sig detta jättearbete!

4 svar på ”En mun och två öron… Litteraturdagarna i Mariehamn.”

  1. Hej!

    Då har du förmodligen missat Stieg Larssons deckare, de är verkligen läsvärda. Jag väntar intensivt på del 3 som kommer till sommaren.

    Är det inte svårt att förena dina två yrkesroller? Som författare synliggör man väl sina känslor men som terapeut ska man väl vara osynlig?
    Har tänkt på det när jag läst dina böcker. De är bra men du håller en viss distans i texten.

    hälsningar annci

  2. Svår fråga – ingen är osynlig, och jag tror egentligen inte att någon terapi är betjänt av att terapeuten försöker vara det. Däremot måste T. vara uppmärksam på vad hon eller han känner, och hur hon eller han visar det.
    Distans eller inte i texten har nog mer med min personlighet än med mitt yrkesval att göra, vem vet hur det kan utvecklas med tiden… Sätter upp Stieg L. på min svenska läslista, på sjätte plats just nu…

  3. Vi hade turen att ha så otroligt trevliga författare i Mariehamn, tack alla ni som kom, både författare och åhörare, flanörer, besökare. Det gläder oss arrangörer att de flesta verkade trivas så bra. Nu är det bara att se framåt och börja planera för kommande år.

  4. WOW u should see the smile on my face, it’s rellay dark here in Finland right now and I think I just lit up the whole country when I read your comments =D A sincere THANK YOU! I just LOVE everything about your baking and blogging, puts a huge smile on my face every time and everything is just beautiful!! And the mere fact that someone understands that one can love cherries without actually liking to eat the real ones is priceless!! 😀

Lämna en kommentar