Härom dagen var jag på ett ovanligt intressant seminarium. Ni minns kanske att det blev stor uppståndelse för ett tiotal år sedan när det visade sig att magsår kunde botas med antibiotika – hela magsårskirurgin försvann över en natt. Den skyldige: Helicobacter Pyloris.
Bild Wikimedia.
Nu visar det sig att den lilla bakterien som antagligen har funnits i våra magsäckar i minst 50 000 år kan stänga av och på vissa av våra gener!
Professor Martin Blaser, internmedicinare och professor i mikrobiologi vid New York University School of Medicine, var i Stockholm och talade om sin forskning.
Igen denna hisnade upplevelse av att horisonten breddas, pang, bara på en timme.
Marin Blaser talade om kommunikation, kommunikationen mellan oss och våra bakterier. Vi har utvecklats, menade han, under vår långa gemensamma evolutionära historia, för att kunna interagera med varandra. Bakterierna kan naturligtvis inte tala med oss, men det visar sig att de kan göra något annat som verkar nästan lika komplicerat: de kan skapa molekyler som reglerar upp eller ner vissa gener både i cellerna i tarmen och i våra vita blodkroppar.
Det var väl överraskande?
Sedan gick han över till problemet: Helicobacter är känslig för antibiotika, och allt färre människor i västvärlden har Helicobacter i magsäcken.
Vad händer, enligt Blaser, när Helicobacter tystnar?
Övervikt, asthma, allergier av alla de slag.
Han visade bestickande bilder på möss (det visar sig att i stort sett alla andra däggdjur har motsvarande arrangemang med Helicobacter eller närbesläktade bakterier i magsäcken) som blev feta efter antibiotikabehandling.
Men, frågar man sig, kan man inte få nya? Det visar sig vara svårt – de överförs från mor till barn vid förlossningen, inte ens makar som levt tillsammans i många år kan ta över varandras, det verkar som om bakterierna måsta vara i ”rätt” människa för att leva och må bra.
Blaser kallar detta för ” The Dissapearing Microbiota Hypothesis”, tanken är att det inte bara är i den yttre världen som den biologiska mångfalden hotas, utan även i den inre.
6 svar på ”Dem som står oss närmast…”
Lämna en kommentar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.
Å så intressant! Tack Åsa du delar!
Tack för att du delar med dig.
Ja det finns en tendens att alltid hoppa på nya rön innan de ens är utvärderade. Detta var mycket intressanta fynd ,frågan är verkligen vad det får för återverkan i sjuklighet.
Tack Åsa för att du sprider så mkt kunskap!
Hissnande och inspirerande!
Ton avis est assez inte9ressant, mais oublie un mot itnprmaot dans le de9bat quand on parle de photographie, c est la sociologie.En effet, un sculpteur, un peintre, un maitre verrier, un romancier, un ..etc ont ceci de particulier que leur art est particulier.La diffe9rence vient du fait que l on doit entreprendre une de9marche pour devenir artiste dans ce type d activite9.La photo e0 ceci de particulier, que meame si on la de9couvre part le haut (quoi que notion de haut et de bas ici me fait presque sourire) en tant qu art, on a de toute fae7on e9te9 confronte9 e0 la photo dans ce qu elle a de plus banale!C e9tait vrai en argentique, cela l est d autant plus en nume9rique, et cela le devient encore plus avec nos te9le9phones qui font des photos aussi acceptables que le compact.Alors, force9ment, que l on vienne des beau-arts ou que l on soit venu du mariage de tati Jeanne, on a tous fait des photos avant on a tous immortalise9 un souvenir.Ce qu on ne peut pas dire pour les autres domaines de l art, car on n’a pas tous sculpte9, on pas tous peint, on pas tous compose9 etc.Donc, parler d art au sens premier pour justifier que des sce8nes ne sont pas dignes d eatre mises en valeur c est regarder les choses sous un angle tre8s restreint.Et justement, toute la capacite9 de l artiste, du photographe qui se pre9tend justement artiste, et de savoir magnifier la sce8ne la plus simple .Certains grands peintres ont d ailleurs fait des tableaux exceptionnels des sce8nes les plus banales de la vie.La Laitie8re, le de9jeune9 sur l herbe, Gabrielle et le petit Jean jouant. La lee7on de piano, j en passe et des meilleurs.Donc, de9sole9, mais ton argumentation ne tient pas trop la route
Ton avis est assez inte9ressant, mais oublie un mot imnprtaot dans le de9bat quand on parle de photographie, c est la sociologie.En effet, un sculpteur, un peintre, un maitre verrier, un romancier, un ..etc ont ceci de particulier que leur art est particulier.La diffe9rence vient du fait que l on doit entreprendre une de9marche pour devenir artiste dans ce type d activite9.La photo e0 ceci de particulier, que meame si on la de9couvre part le haut (quoi que notion de haut et de bas ici me fait presque sourire) en tant qu art, on a de toute fae7on e9te9 confronte9 e0 la photo dans ce qu elle a de plus banale!C e9tait vrai en argentique, cela l est d autant plus en nume9rique, et cela le devient encore plus avec nos te9le9phones qui font des photos aussi acceptables que le compact.Alors, force9ment, que l on vienne des beau-arts ou que l on soit venu du mariage de tati Jeanne, on a tous fait des photos avant on a tous immortalise9 un souvenir.Ce qu on ne peut pas dire pour les autres domaines de l art, car on n’a pas tous sculpte9, on pas tous peint, on pas tous compose9 etc.Donc, parler d art au sens premier pour justifier que des sce8nes ne sont pas dignes d eatre mises en valeur c est regarder les choses sous un angle tre8s restreint.Et justement, toute la capacite9 de l artiste, du photographe qui se pre9tend justement artiste, et de savoir magnifier la sce8ne la plus simple .Certains grands peintres ont d ailleurs fait des tableaux exceptionnels des sce8nes les plus banales de la vie.La Laitie8re, le de9jeune9 sur l herbe, Gabrielle et le petit Jean jouant. La lee7on de piano, j en passe et des meilleurs.Donc, de9sole9, mais ton argumentation ne tient pas trop la route